”När jag blir stor ska jag bygga ett hus åt mamma”

Många livssituationer som vi på Soluppgångskontoret stöter på är svåra att ta in. Det handlar om människor, som lever i obegriplig utsatthet. Kimbugwe Shafik är en sådan. Efter att ha blivit föräldralös, tvingades han leta bland sopor för att kunna överleva. Det är ingen som helst överdrift att hävda att Soluppgång blev hans räddning. Här är hans story.

Kimbugwe Shafik förlorade sin pappa i september 2014 som en följd av hiv/aids. Innan dess levde föräldrarna separerade. Hans pappa hade en andra hustru och mamman bodde med Shafiks mormor i ytterkanten av huvudstaden. När pappan dog lämnade han efter sig fem barn, varav tre levde under Shafiks mors omvårdnad och två på annat håll i ett hyrt rum i stadens förort. Efter hans bortgång föll Shafiks liv samman. Hans mamma blev sjuk och fick mentala problem och det blev tufft för Shafiks mormor att ta hand om dottern och barnbarnen. Mormodern blev beroende av släktingar för att klara sitt uppehälle och eftersom familjen inte hade någon form av inkomst blev det stora utmaningar för dem med både hälsan, ekonomin och andra sociala åtaganden.

​En följd av denna situation blev att barnen fick lämna skolan och i stället börja leta bland sopor och avfall för att kunna få in pengar till mat. Familjen kunde knappt få tag i grundläggande nödvändigheter såsom tvål och stearinljus. Men man sökte samtidigt efter möjligheter att förändra barnens sociala situation. Efter en tid gick Shafiks farbror med på att ta till sig Shafik och hans syster och låta dem bo i hans hus. I och med detta fick de bättre levnadsförhållanden. De behövde nu inte fortsätta med sitt barnarbete för att få mat, men fortfarande fanns inga medel till att betala för skolgång. Farbrodern hade nämligen sex andra barn som han hade vårdnad om, varav fyra var biologiska och två från andra avlidna släktingar. Soluppgång fick vetskap om denna situationen och i januari i år kunde därför Shafik och hans syster Nakimbugwe få fadderstöd av Soluppgång. 

”Vi blev oerhört glada”
”Jag jobbar då och då som byggnadsarbetare, med en anställning som sker säsongsvis och en inkomst som är liten i relation till min familjs behov. Jag kunde ta ansvar för barnen men inkomsten jag fick kunde inte räcka till skolutgifterna. Som förälder kände jag mig sorgsen. Deras far var min enda bror och min mamma var för gammal för att kunna hjälpa till. Det fanns inte någon lösning. Men när vi fick besked om att barnen skulle få faddrar blev vi stärkta och oerhört glada”, förklarar Shafiks farbror.

Många föräldralösa barn i Uganda möter samma omöjliga situation att studera när föräldrarna går bort, precis som Shafik och hans syster. Soluppgång skyddar barn från utsatthet som fattigdom, aids, analfabetism och barnarbete, som lätt blir en följd när vårdnadshavaren dör.
”Livet är bättre nu. Jag är tillbaka i skolan och jag har många vänner och lärare här. Vår mamma säger att vi går en ljus framtid till mötes. När jag blir stor ska jag bygga ett hus till henne”, säger Shafik.

Och det är en stor möjlighet att han kan komma att uppfylla den drömmen. Redan som unga förstår många barn att utbildning är en nyckel till att kunna leva ett framgångsrikt och meningsfullt liv. De förstår att den kunskap som skolan förmedlar kommer att hjälpa dem att bygga en bättre framtid.