fri från fruktan

Jag heter Solomon Mukisa och är 11 år. Jag bor hos min mosters och hennes familj. Min favoritmat är posho och bönor.

Där jag bor har barnen många idéer men de berättar aldrig för de vuxna vad de tycker, särskilt barn som är som jag, som har HIV.

Detta är för att i Uganda kan barn inte ta något beslut utan en vuxen. Som barn behöver man alltid ha en vuxen som representerar en. Någon som kan fungera som advokat och som vill försvara barnet till det bästa, det kan vara en förälder, lärare eller socialarbetare.

Jag har tur som kan få hjälp från både Soluppgång, min familj och från vårdcentralen dit jag går på regelbundna undersökningar, rådgivning och behandlingar.

I skolan finns det grupper där man kan dela erfarenheter och få hjälp att komma igenom utmaningar.

När jag känner mig sjuk kan inte fruktan eller lathet hindra mig. Jag hjälper till med allt möjligt hemma, till exempel diska och soppa. I skolan deltar jag i alla aktiviteter, fotboll och musik är mina favoriter.

Till skillnad från andra barn i min situation har jag min moster och soluppgångspersonalen som är vänliga och förstående.

---