| I januari gjorde Soluppgång en fadderresa till Uganda med polska faddrar. Det var en resa som gav djupa intryck i både faddrar och barn. Med på resan fanns också en journalist från polsk radio för att göra ett reportage om arbetet. Detta sändes i ett program nu i början av februari och gav stor positiv respons, när även lyssnarna uppmanades att bli faddrar i Soluppgång. Här följer några bilder och kommentarer från både faddrar och fadderbarn. Jag hade hört mycket gott om tidigare fadderresor, men att vara här på plats var mer än jag kunnat föreställa mig. När vi besökte fadderbarnen tog det bara någon minut innan många andra barn från omgivningen också kom. När jag såg dem frågade jag mig själv: Vågar de drömma om något mer än att få något att äta för dagen? Kommer de att ha möjlighet att gå i skolan och få ett bättre liv än sina föräldrar? Men efter att ha observerat Betty, Prossie, Agatha och Deborah (Soluppgångs-teamet i Kampala, red. anm.) och sett deras hjärtan, engagemang och visdom fick jag hopp om att många barn i Kampala med omgivning kommer att få denna chans till förändring. Jag är övertygad om att Soluppgång gör ett fantastiskt jobb och att de inte bara hjälper enskilda barn, men också hela familjer så att de kan få nya förutsättningar. – Izabela Ksepka Den bästa delen av mitt jobb som journalist är att jag får träffa en massa olika, extraordinära och fascinerande människor. Jag hade läst en artikel i vår lokaltidning om några som varit på en tidigare fadderresa. Jag kontaktade dem och träffade dem och det ledde till att jag kom med på denna fadderresa. Jag har kunnat följa alla faddrar ganska nära och se de rörande mötena mellan dem och barnen och deras familjer. Resan har verkligen övertygat mig om att Soluppgång gör ett fantastiskt och underbart jobb. En av faddrarna jag träffade tidigare sa till mig om Soluppgångs arbete att «det fungerar» och nu vet jag att hon hade rätt, för det fungerar verkligen. – Anna Rawska (journalist, Polsk Radio) Vi är så glada för mötet med vårt fadderbarn Nantezy och hennes mamma Stella. Vi blev rörda av hennes vänlighet och uppfinnings-rikedom och vi blev också så berörda när vi såg att hon ville dela med sig till sin vän av de pengar som vi gav henne. – Wanda och Jerzy Koncik Det var en stor upplevelse att få träffa Brian och hans familj. Jag har sponsrat honom i nästan tio år nu och slutligen fick jag träffa honom. Det var stor glädje. Jag såg mycket fattigdom i Uganda, men jag träffade också många underbara, vänliga och modiga människor som vågade tro på en förändring och en bättre framtid. Jag är stolt över att få vara en del av Soluppgång, som inte bara hjälper ett barn utan också hela familjer. Det är sant att vi inte kan förändra hela världen, men genom att vara faddrar kan vi förändra världen för ett barn och en familj, och ge dem hopp om en bättre framtid. – Agnieszka Dziemian Det var fantastiskt att se människornas glädje och tacksamhet och hur de uppskattar livet, trots all fattigdom. Att se allt det, har förändrat mig och gjort mig mer tacksam för det jag har. Men det var hjärtskärande att se hur de flesta av dem bor. Men det är otroligt att vi kan hjälpa dem att förändra sina liv och att vi kan ge dem hopp. Soluppgång gör ett fantastiskt arbete och jag är glad att jag kan vara en del av detta. – Martyna Wygonska Jag blev så förvånad över att se mina faddrar komma och besöka mig. Jag bor tillsammans med mina syskon, men våra föräldrar är döda. Jag har gått i yrkesskolan och precis avslutat min utbildning till snickare. Jag förstår att det är dyrt att resa hela vägen hit från Europa, men de har lovat att fortsätta att hjälpa mig så att jag kan komma igång i mitt yrke. Mina faddrar kallar mig deras son - det är grymt! Jag känner mig älskad och växer i styrka varje dag. – Andrew, fadderbarn Jag kan inte föreställa mig hur osjälviska och kärleksfulla dessa människor är. De har satt upp ett paraply som skyddar mig mot stormen. – Charles, fadderbarn |  Resan har verkligen övertygat mig om att Soluppgång gör ett fantastiskt och underbart jobb.  Bli fadder idag |
RSS-flöde