LÄS NAKIYAS OTROLIGA LIVSBERÄTTELSE
Efter min makes död 1985 blev jag ensam med våra fem barn. Jag var en ung änka utan utbildning och arbete. Oron och osäkerheten kring framtiden var stor. Hur skulle jag kunna försörja min familj? Hur skulle jag kunna möta mina barns grundläggande behov utan en inkomst? Jag vände mig till släktningar för att få hjälp men de sa att de inte ville hjälpa mig.
Vid tiden för min mans bortgång hade vi nyligen flyttat till ett litet hus med tre rum. Jag bestämde mig för att hyra ut en del av huset och genom den inkomsten och genom att jag sålde hemmagjort godis kunde jag bekosta mina barns skolgång, i alla fall för en kort tid. Jag lovade att betala av skolavgifterna allteftersom, men på grund av försenade betalningar fick mina barn sluta skolan igen.
En dag kom en mamma till min sons klasskamrat på besökt till vårt hem. Hennes son hade vägrat att gå till skolan ända sedan min son Acram hade fått avbryta sina studier. Jag förklarade vår situation för henne. Hon var själv änka; anställd som sekreterare och hon kunde knappt förstå hur vi klarade oss. Hon nämnde om Barnhjälp Soluppgång som hon kände till och lovade att undersöka sponsormöjligheter för oss.
En kort tid därefter fick jag besöka av några från Soluppgång som tog information och bilder av mina yngsta barn som ganska snart fick sponsorer och kunde börja skolan igen.
Jag kunde knappt tro mina ögon. Genom sina handlingar visade personalen på Barnhjälp Soluppgång en väldigt generös attityd. Då jag är muslim hade jag inte förväntat mig att möta barmhärtighet från kristna. Följande termin fick mina barn sponsring och kunde börja på skolor med bra standard. Utöver skolavgifterna fick de också skoltillbehören sponsrade. Detta blev en vändpunkt för vår familj. Mina två barn som inte var sponsrade kunde också fortsätta sina studier med hjälp av de ekonomiska medel jag fick in för uthyrning av det ena rummet i vårt hus.
Picture
I dag är jag så glad över att kunna berätta att Acram är bilmekaniker, Farouk är svetsare och Nakiya är skräddare. Deras två äldre systrar arbetar också, en som försäljningsagent och den andra som servitris på ett hotell. Jag är så glad och tacksam över att vår sociala status har förändrats. Tack vare utbildningsstöd är mina barn i dag självförsörjande och produktiva samhällsmedborgare. De lever meningsfulla liv. Ord kan inte uttrycka min tacksamhet för all hjälp och allt stöd vi har fått, men jag försäkrar er om att detta har förvandlat våra liv! Vår livssituation för 29 år sedan hade utvecklats väldigt annorlunda om Gud inte sänt Barnhjälp Soluppgång in i våra liv! Tack för att jag i denna text fått dela med mig av min familjs kamp och framgång. Jag kommer alltid att bära Barnhjälp Soluppgång, alla medarbetare och alla sponsorer, i mitt hjärta!
Efter min makes död 1985 blev jag ensam med våra fem barn. Jag var en ung änka utan utbildning och arbete. Oron och osäkerheten kring framtiden var stor. Hur skulle jag kunna försörja min familj? Hur skulle jag kunna möta mina barns grundläggande behov utan en inkomst? Jag vände mig till släktningar för att få hjälp men de sa att de inte ville hjälpa mig.
Vid tiden för min mans bortgång hade vi nyligen flyttat till ett litet hus med tre rum. Jag bestämde mig för att hyra ut en del av huset och genom den inkomsten och genom att jag sålde hemmagjort godis kunde jag bekosta mina barns skolgång, i alla fall för en kort tid. Jag lovade att betala av skolavgifterna allteftersom, men på grund av försenade betalningar fick mina barn sluta skolan igen.
En dag kom en mamma till min sons klasskamrat på besökt till vårt hem. Hennes son hade vägrat att gå till skolan ända sedan min son Acram hade fått avbryta sina studier. Jag förklarade vår situation för henne. Hon var själv änka; anställd som sekreterare och hon kunde knappt förstå hur vi klarade oss. Hon nämnde om Barnhjälp Soluppgång som hon kände till och lovade att undersöka sponsormöjligheter för oss.
En kort tid därefter fick jag besöka av några från Soluppgång som tog information och bilder av mina yngsta barn som ganska snart fick sponsorer och kunde börja skolan igen.
Jag kunde knappt tro mina ögon. Genom sina handlingar visade personalen på Barnhjälp Soluppgång en väldigt generös attityd. Då jag är muslim hade jag inte förväntat mig att möta barmhärtighet från kristna. Följande termin fick mina barn sponsring och kunde börja på skolor med bra standard. Utöver skolavgifterna fick de också skoltillbehören sponsrade. Detta blev en vändpunkt för vår familj. Mina två barn som inte var sponsrade kunde också fortsätta sina studier med hjälp av de ekonomiska medel jag fick in för uthyrning av det ena rummet i vårt hus.
Picture
I dag är jag så glad över att kunna berätta att Acram är bilmekaniker, Farouk är svetsare och Nakiya är skräddare. Deras två äldre systrar arbetar också, en som försäljningsagent och den andra som servitris på ett hotell. Jag är så glad och tacksam över att vår sociala status har förändrats. Tack vare utbildningsstöd är mina barn i dag självförsörjande och produktiva samhällsmedborgare. De lever meningsfulla liv. Ord kan inte uttrycka min tacksamhet för all hjälp och allt stöd vi har fått, men jag försäkrar er om att detta har förvandlat våra liv! Vår livssituation för 29 år sedan hade utvecklats väldigt annorlunda om Gud inte sänt Barnhjälp Soluppgång in i våra liv! Tack för att jag i denna text fått dela med mig av min familjs kamp och framgång. Jag kommer alltid att bära Barnhjälp Soluppgång, alla medarbetare och alla sponsorer, i mitt hjärta!
RSS-flöde