Barnhjälp Soluppgång sätter ett leende på Elizabeths ansikte

Bakom varje föräldralöst barn finns en hjärtskärande historia. Soluppgången ger hopp åt dessa barn genom fadderskap. Här är berättelsen om Elizabeth, som aldrig kommer att glömma när hon fick träffa sin fadder.
Elizabeth, 7 år gammal, bor på Bussi Island ute på Lake Victoria. Ön är underutvecklad, ett u-landsområde i ett u-land, och utbildning prioriteras inte för familjerna som bor där. Det vanliga sättet att klara sig på ön är antingen genom jordbruk eller fiske, och möjligheterna att starta en affärsverksamhet är inte särskilt ljusa.
Både Elizabeths föräldrar gick bort när hon var mycket ung, vilket lämnade henne och hennes syskon hemlösa. Eftersom deras föräldrar migrerade till Bussi Island för arbete från västra Uganda är ingen nära släkting känd.
Efter Elizabeths föräldrars död välkomnade en välgörare i samhället, en pastor, dem till sitt hem. Hon erbjöd skydd åt Elizabeth och hennes syskon, men kunde inte sörja för hennes utbildningsbehov, så Elizabeth och hennes syskon var inte i skolan på grund av brist på pengar.
År 2022 kom Elizabeth med i Barnhjälp Soluppgång och återvände till skolan. Att gå i skolan var en dröm som gick i uppfyllelse för henne. Hon är glad att vara i skolan och är alltid bland de bästa eleverna i sin klass. För närvarande går hon i årskurs 2, och hennes bästa ämne är läsning. Elizabeth vill bli läkare efter skolan.
En av de bästa dagarna i unga Elizabeths liv var när hon kunde träffa sina faddrar förra augusti.
”Jag är alltid glad när jag skriver till mina faddrar. Inuti mig vet jag att de älskar mig mycket, och jag älskar dem också mycket. Att träffa mina faddrar gjorde mig mycket stolt. De besökte mig i skolan och också mitt hem, de höll om mig som en bebis. Jag kände mig älskad, och jag vet att de är mina vänner. De är mycket trevliga och snälla”, säger Elizabeth.
För Elizabeths faddrar, Kjell och Elisabeth Kidbjörk från Örebro, blev mötet minst lika minnesvärt.
”Elizabeth är en bedårande tjej som öste kärlek över oss och smälte våra hjärtan totalt. Det var så gott att få krama om henne, se hur hon bor och lever och se hennes glädje över att få gå i skolan. Vi är så tacksamma för att vi fick träffa henne och vi känner oss så stolta över henne. Man tänker på henne ofta", säger Elisabeth Kidbjörk.
Kjell och Elisabeth kommer aldrig att glömma mötet med Uganda och människorna där.
"Att bara komma till Uganda, få se landet och träffa folket var helt överväldigande i sig. Sedan mötet med våra nuvarande fadderbarn och ett tidigare barn gjorde oss helt förkrossade. Få uppleva deras tacksamhet och deras strävan att göra allt för att få en utbildning och ett gott liv, trots den fattigdom de ständigt slåss mot ruskade om oss (rejält, på ett positivt sätt)", säger Kjell Kidbjörk.

 Jag kände mig älskad, och jag vet att de är mina vänner. De är mycket trevliga och snälla.

Elizabeth om mötet med sin fadder.