En besöksdag är något många skolelever i Uganda ser fram emot. För barn som har förlorat en eller båda sina föräldrar kan dagen samtidigt bli en påminnelse om vem som inte kan komma. Därför finns Barnhjälp Soluppgångs team på plats – för att följa barnens skolgång, men också för att visa att det finns någon som ser dem, bryr sig om dem och tror på deras framtid.
Florence, Judith, Jude och Rodgers träffar Soluppgångs team och får presenter vid ett skolbesök.
Barnhjälp Soluppgångs arbete handlar om mer än att betala skolavgifter och förse barnen med skolmaterial. Vi vill också ge varje barn hopp, glädje och en känsla av tillhörighet.
På många ugandiska skolor anordnas särskilda besöksdagar under terminen. Då kommer föräldrar och andra anhöriga till skolan för att träffa barnen, höra hur det går med studierna och tillbringa en stund tillsammans.
Men för en del av barnen i Soluppgångs program finns ingen mamma eller pappa som kan komma.
Då försöker vårt team finnas där i stället.
Vid en sådan dag nyligen åkte teamet ut till skolorna för att träffa barnen och följa upp hur det går med deras studier. De hade med sig fickpengar och sådant barnen behöver, och tillsammans åt de lunch, drack läsk och fick tid att prata om både skolan och livet.
Florence längtar efter de här dagarna
Ett av barnen som teamet träffade var Florence, som går i Primary 7. Hon förlorade båda sina föräldrar när hon var liten och har vuxit upp tillsammans med sina syskon i ett hem bestående av enbart barn och tonåringar.
Hennes äldre bröder har inga fasta inkomster och begränsade möjligheter att ta sig till skolan. När de andra elevernas föräldrar och släktingar kommer är det därför Soluppgångs team som Florence väntar på.
För henne betyder det mycket.
– Jag är så glad över att få vara en del av Soluppgång. Jag kommer från en familj där vi barn har fått klara oss själva, och mina äldre bröder har sällan möjlighet att komma till skolan. Men jag längtar alltid efter att Soluppgångs team ska komma. När jag ser dem blir jag glad och får nytt hopp.
Det är lätt att tänka på fadderstöd i form av skolavgifter, skolmaterial och andra konkreta behov. Och allt det är viktigt.
Men Florences berättelse påminner oss om en annan del av stödet.
Att ett barn får veta att någon kommer.
Någon frågar hur det går. Någon lyssnar. Någon gläds över framstegen och uppmuntrar när det är svårt.
– De här dagarna påminner oss om vilken skillnad som omtanke, närvaro och fadderstöd kan göra i ett barns liv. Vi kommer för att följa upp hur det går i skolan, men minst lika viktigt är att barnen får känna att de är sedda och att det finns människor som tror på dem och deras framtid, säger Julius Sekiranda, teamledare för Barnhjälp Soluppgång i Uganda.
På många ugandiska skolor anordnas särskilda besöksdagar under terminen. Då kommer föräldrar och andra anhöriga till skolan för att träffa barnen, höra hur det går med studierna och tillbringa en stund tillsammans.
Men för en del av barnen i Soluppgångs program finns ingen mamma eller pappa som kan komma.
Då försöker vårt team finnas där i stället.
Vid en sådan dag nyligen åkte teamet ut till skolorna för att träffa barnen och följa upp hur det går med deras studier. De hade med sig fickpengar och sådant barnen behöver, och tillsammans åt de lunch, drack läsk och fick tid att prata om både skolan och livet.
Florence längtar efter de här dagarna
Ett av barnen som teamet träffade var Florence, som går i Primary 7. Hon förlorade båda sina föräldrar när hon var liten och har vuxit upp tillsammans med sina syskon i ett hem bestående av enbart barn och tonåringar.
Hennes äldre bröder har inga fasta inkomster och begränsade möjligheter att ta sig till skolan. När de andra elevernas föräldrar och släktingar kommer är det därför Soluppgångs team som Florence väntar på.
För henne betyder det mycket.
– Jag är så glad över att få vara en del av Soluppgång. Jag kommer från en familj där vi barn har fått klara oss själva, och mina äldre bröder har sällan möjlighet att komma till skolan. Men jag längtar alltid efter att Soluppgångs team ska komma. När jag ser dem blir jag glad och får nytt hopp.
Det är lätt att tänka på fadderstöd i form av skolavgifter, skolmaterial och andra konkreta behov. Och allt det är viktigt.
Men Florences berättelse påminner oss om en annan del av stödet.
Att ett barn får veta att någon kommer.
Någon frågar hur det går. Någon lyssnar. Någon gläds över framstegen och uppmuntrar när det är svårt.
– De här dagarna påminner oss om vilken skillnad som omtanke, närvaro och fadderstöd kan göra i ett barns liv. Vi kommer för att följa upp hur det går i skolan, men minst lika viktigt är att barnen får känna att de är sedda och att det finns människor som tror på dem och deras framtid, säger Julius Sekiranda, teamledare för Barnhjälp Soluppgång i Uganda.
RSS-flöde