| När Barnhjälp Soluppgång kom i kontakt med Trevis hade han redan tvingats sluta skolan. Familjen hade helt enkelt inte råd med skolavgifterna. Genom fadderstödet fick han möjlighet att återvända till skolan. Men Trevis nöjde sig inte med det. Som tonåring började han tillverka kolspisar och kunde snart bidra till både sin egen och familjens försörjning. Trevis är i dag 22 år och tidigare fadderbarn i Barnhjälp Soluppgång. Han förlorade sin pappa i en tragisk olycka 2005, när han fortfarande var mycket liten. Kvar stod hans mamma med ansvaret för familjens försörjning. Hon sålde grönsaker och kämpade varje dag för att få pengarna att räcka till mat och andra grundläggande behov. Till slut räckte de inte till Trevis skolavgifter. Han tvingades sluta skolan. Det är en verklighet som många barn i Uganda möter. Att ett barn lämnar skolan behöver inte betyda att viljan eller förmågan att lära saknas. Ibland är förklaringen mycket enklare än så: Det finns inga pengar till skolavgiften. En andra chans Trevis var 14 år och hade gått i Primary 5 när Barnhjälp Soluppgång kom i kontakt med honom. Genom fadderstödet kunde skolavgifterna betalas och Trevis fick möjlighet att återvända till klassrummet. Han fortsatte senare till Secondary School. Men under skolåren började något annat växa fram. Trevis upptäckte att han hade talang för hantverk och metallarbete. Han lärde sig att tillverka energieffektiva kolspisar – en produkt som det finns stor efterfrågan på i Uganda. Träkol och ved används fortfarande av en stor majoritet av Ugandas hushåll för matlagning. Särskilt i städerna är träkol mycket vanligt. En spis som använder bränslet mer effektivt kan därför innebära en konkret besparing för familjen som använder den. Trevis hade hittat en produkt som människor behövde. Och han visade sig vara skicklig på att tillverka den. Upp till 20 spisar om dagen Att tillverka spisarna för hand är ett krävande arbete. Metallen ska formas och sättas samman med precision och varje färdig spis kräver både fysisk styrka och hantverksskicklighet. Trevis arbetade målmedvetet och blev allt bättre. Som mest kunde han tillverka 20 spisar på en enda dag. Det som började som ett sätt att få ihop egna fickpengar utvecklades till något betydligt större. Med inkomsterna från spisarna kunde Trevis inte bara täcka en del av sina egna utgifter i skolan. Han kunde också börja bidra till familjens försörjning. Det är kanske den delen av Trevis berättelse som säger allra mest. Någon annan hade bestämt sig för att investera i honom genom fadderstödet. Nu började Trevis själv bära en del av ansvaret för andra. Från stöd till egen försörjning Barnhjälp Soluppgång fortsatte att stötta Trevis under hans skolgång, via generöst fadderstöd. Han fick också vägledning och hjälp att utveckla sina praktiska färdigheter och sitt självförtroende. Men arbetet gjorde han själv. Han kombinerade skolan med det fysiskt krävande hantverket och använde sin skicklighet till att skapa en egen inkomst. Det är också en viktig del av den långsiktiga tanken bakom Barnhjälp Soluppgång. När ett barn får fadderstöd är det första målet ofta väldigt konkret: barnet ska kunna gå i skolan. Men arbetet slutar inte där. Vi vill att barnen ska få kunskap, färdigheter och möjligheter som gör att de så småningom kan stå på egna ben. Att den som en gång behövde hjälp själv kan försörja sig – och kanske en dag hjälpa andra. Trevis berättelse visar hur den förflyttningen kan se ut. När Barnhjälp Soluppgång mötte honom hade han tvingats lämna skolan eftersom hans mamma inte kunde betala skolavgiften. Han fick hjälp att komma tillbaka. Sedan tog han själv nästa steg. Någon investerade i Trevis framtid. I dag använder han sina egna händer, sin kunskap och sin företagsamhet för att bygga den. ❤️ Var med och ge fler barn samma chans. Ge en gåva till Barnhjälp Soluppgång. Swish: 123 263 82 29 |
|
Kommentarerna är stängda.
|
arkiv
Augusti 2026
|
RSS-flöde