I januari fick Barnhjälp Soluppgångs arbete i Uganda besök av tolv engagerade faddrar från Polen – ett möte som snabbt växte till något mycket större än en resa. Det blev dagar fyllda av närhet, hopp och starka upplevelser som berörde på djupet och som lämnade avtryck hos alla som deltog.
Från första stund möttes faddrarna av värme och öppenhet. De fick kliva rakt in i barnens och familjernas verklighet och se hur deras stöd gör konkret skillnad – inte på avstånd, utan här och nu. Genom besök i skolor, hem och lokalsamhällen fick de dela både vardag och drömmar. På Soluppgångs kontor i Kampala och på en av skolorna möttes de av skratt, berättelser och innerliga samtal – stunder som byggde band som inte behöver ord.
Under besöket på kontoret fick faddrarna en djupare inblick i Soluppgångs arbete – från utbildningsstöd till satsningar på självhjälp och ekonomisk trygghet. När de mötte fler barn och hörde deras berättelser blev det tydligt vad deras engagemang betyder. För många blev det en stark och känslosam upplevelse.
En av faddrarna uttryckte det så träffande: ”Att vara fadder är den bästa investeringen jag har gjort i hela mitt liv.”
Resan fortsatte ut i lokalsamhällena. I mötena med familjerna, i barnens hem och i skolmiljöerna blev uppdraget påtagligt och verkligt. Här fick faddrarna se hur deras stöd öppnar dörrar – till utbildning, till framtidstro och till en möjlighet att drömma vidare.
På Bussi Island fick gruppen ta del av Soluppgångs hjälp-till-självhjälpsarbete. Där fick de se hur små insatser kan få stora konsekvenser. Genom initiativ som utdelning av smågrisar skapas nya möjligheter för familjer att försörja sig. En vårdnadshavares resa – från enkla förhållanden till att idag driva en egen butik – blev en levande bild av vad förändring faktiskt kan innebära.
Mötena med kvinnospargrupperna gjorde också starkt intryck. Här fick faddrarna möta kvinnor som, steg för steg, bygger upp en ny trygghet i sina liv. Deras berättelser vittnade om mod, ansvar och framtidstro – och visade hur stödet till ett barn också kan förändra en hel familj, och i förlängningen ett helt samhälle.
När dagarna gick och resan närmade sig sitt slut var det tydligt att något hade hänt. Relationer hade fördjupats, perspektiv hade förändrats och hopp hade fått nya ansikten. Det blev en påminnelse om kraften i att stå tillsammans – att när människor möts med omtanke och ett gemensamt syfte, då kan drömmar få liv.
Från första stund möttes faddrarna av värme och öppenhet. De fick kliva rakt in i barnens och familjernas verklighet och se hur deras stöd gör konkret skillnad – inte på avstånd, utan här och nu. Genom besök i skolor, hem och lokalsamhällen fick de dela både vardag och drömmar. På Soluppgångs kontor i Kampala och på en av skolorna möttes de av skratt, berättelser och innerliga samtal – stunder som byggde band som inte behöver ord.
Under besöket på kontoret fick faddrarna en djupare inblick i Soluppgångs arbete – från utbildningsstöd till satsningar på självhjälp och ekonomisk trygghet. När de mötte fler barn och hörde deras berättelser blev det tydligt vad deras engagemang betyder. För många blev det en stark och känslosam upplevelse.
En av faddrarna uttryckte det så träffande: ”Att vara fadder är den bästa investeringen jag har gjort i hela mitt liv.”
Resan fortsatte ut i lokalsamhällena. I mötena med familjerna, i barnens hem och i skolmiljöerna blev uppdraget påtagligt och verkligt. Här fick faddrarna se hur deras stöd öppnar dörrar – till utbildning, till framtidstro och till en möjlighet att drömma vidare.
På Bussi Island fick gruppen ta del av Soluppgångs hjälp-till-självhjälpsarbete. Där fick de se hur små insatser kan få stora konsekvenser. Genom initiativ som utdelning av smågrisar skapas nya möjligheter för familjer att försörja sig. En vårdnadshavares resa – från enkla förhållanden till att idag driva en egen butik – blev en levande bild av vad förändring faktiskt kan innebära.
Mötena med kvinnospargrupperna gjorde också starkt intryck. Här fick faddrarna möta kvinnor som, steg för steg, bygger upp en ny trygghet i sina liv. Deras berättelser vittnade om mod, ansvar och framtidstro – och visade hur stödet till ett barn också kan förändra en hel familj, och i förlängningen ett helt samhälle.
När dagarna gick och resan närmade sig sitt slut var det tydligt att något hade hänt. Relationer hade fördjupats, perspektiv hade förändrats och hopp hade fått nya ansikten. Det blev en påminnelse om kraften i att stå tillsammans – att när människor möts med omtanke och ett gemensamt syfte, då kan drömmar få liv.
RSS-flöde