På Barnhjälp Soluppgång brinner vi för att lyfta utsatta barn från en tillvaro av kamp till en plats där de får möjlighet att växa, drömma och tro på en bättre framtid. Nu ska ni få träffa David Lutaaya, en pojke som har fått en särskild plats i våra hjärtan.
| David Lutaaya är en 10-årig pojke som har en fadder genom Barnhjälp Soluppgång. För sju år sedan, när han bara var tre år gammal, förlorade han sin pappa i aids. När David fick en fadder levde han och hans familj i djup fattigdom. Livet var en ond cirkel för honom, hans mamma och två systrar, med brist och kamp för överlevnad som dagliga inslag. Framtiden såg hopplös ut. Sjukdom och förlust av föräldrar kan snabbt vända livet upp och ner, men Barnhjälp Soluppgångs mission är att kliva in för att bryta fattigdomens kretslopp och ge hopp till nästa generation. Det jobbar och ber vi för varje dag. När vårt team i Uganda mötte Davids mamma, Kezia, kämpade hon för att ta hand om sina två döttrar och son utan någon stabil inkomst. Vid den tiden var Kezia ensamstående mamma med tre små barn, och familjen levde under mycket svåra förhållanden — de hade inte råd med två mål mat om dagen. För att överleva tog Kezia alla jobb hon kunde hitta. Hon sålde grillad majs vid vägkanten, men tjänade inte mer än cirka 50 dollar i månaden. Att barnen skulle kunna gå i skolan var en utopi. Kezia hade inte en chans att betala skolavgifterna. Att få bli en del av Soluppgångsfamiljen blev till ett mirakel för Kezia och hennes familj. Det som verkade vara deras öde – ett liv i fattigdom – förändrades när Gud öppnade en ny väg för dem. Genom vårt fadderprogram har Kezia och hennes tre barn fått det stöd de så desperat behövde. Idag täcker Barnhjälp Soluppgång deras utbildningskostnader och ger dem en chans att bygga en bättre framtid. Vi har sagt det förr, men kan återigen konstatera att fadderstödet via Barnhjälp Soluppgång verkligen förvandlar människors liv till det bättre. |  David skriver ett brev till sin fadder.  David med sin mamma, Kezia. |
RSS-flöde