Det var vad som hände den 16 juli, då Ladybird Primay School och Central College Mityana hade besöksdag. Barnen på dessa internatskolor är borta från hemmet omkring tre månader i stöten, så det blir stor glädje när man får återse ett bekant ansikte från familjen.
Framför allt är besöksdagen en familjehändelse där föräldrarna visar kärlek till sina barn och uttrycker hur mycket de saknas hemma. Föräldrarna tar sig tid att lyssna på sina barn, konsultera lärare om deras barns disciplin och allmänna välmående i skolan. 
– Vi i Soluppgångsteamet använder den här tiden för att få en bättre bild av utmaningarna som våra barn möter i skolan, och diskuterar även dessa utmaningar med skolan och vårdnadshavarna för ett helhetsperspektiv på barnets utveckling, berättar Prossie Namatovu från Soluppgångsteamet. Vår närvaro fick eleverna att känna sig glada och älskade, särskilt för dem vars familj eller vårdnadshavare inte kom.
Barnen blev väldigt glada över att få ett besök av Soluppgångsteamet, och trots att de kanske saknar föräldrar fick de ändå en känsla av att tillhöra en familj, Soluppgångsfamiljen.
– Det var tydligt att vårt besök betydde mycket för dem. Vi upplevde att barnens självkänsla höjdes eftersom de kände sig sedda och uppskattade, säger Prossie Namatovu. En tonåring berättade för oss hur mycket han kände sig omhändertagen och älskad av oss. Han förlorade sin far i en tidig ålder, och hans mor har en psykisk sjukdom, så hans släktingar kommer sällan för att hälsa på under skolterminen.
Under den här särskilda besöksdagen hade vårt team möjlighet att kontrollera våra elevers akademiska framsteg och fick även tillfälle att prata med de elever som i år ska skriva sina slutprov efter både grund- och gymnasieskolan. 
– Vi ville förbereda dem för proven och uppmuntra dem till att ha en positiv inställning, samt att studera hårt så de får ett bra resultat, säger Prossie Namatovu.


Vill du vara med och bidra?
I samband med en konsert på Kristet Center Örebro i somras samlades det in gåvor som gick till dessa besöksdagar. Drygt 18 000 kronor kom in. Tack till alla som var med och gav!
Vill du vara med och stötta framtida besöksdagar, kan du skicka en gåva till oss och märka den med ”Besöksdagar”. Swisha till 123 263 82 29.

”Mitt namn är Florence och jag är moster till Faith. Faith är en skarp och väldigt intelligent ung tjej. Hennes dröm är att bli en pastor när hon blir vuxen.
Faiths mamma dog i aids för åtta år sedan. Hon var min äldre syster. Det var väldigt smärtsamt, eftersom alla hennes barn fortfarande var väldigt unga. När Faiths pappa fick reda på att han också var hiv-positiv övergav han sina barn och lämnade dem hos mig. Var han befinner sig nu vet vi inte.
Jag hade redan en stor familj och hade inte råd att ta mitt ansvar som förälder. Jag kunde inte utbilda varken mina biologiska barn eller min systers barn. Jag kunde inte förse dem med mat, kläder, tak över huvudet eller mediciner. Jag började jobba på olika plantager tillsammans med alla barnen för att få mat i utbyte.
Livet blev väldigt svårt när vi sålde vår egendom och började hyra istället. Senare var det en godhjärtad människa som ville hjälpa oss. Denne gav oss ett hus med en trädgård att ta hand om. Där kunde vi odla mat som räckte för våra egna behov.
Jag hade ingen regelbunden inkomst så det var omöjligt att försöka ge barnen en skolgång.
Jag berättade om min situation för en vän som i gengäld berättade för mig om Barnhjälp Soluppgång. Jag kontaktade dem och Faith fick en fadder. Vi kände stor glädje när det hände i april 2018!
Det blev vändpunkten för vår familj. Livet har börjat fungera igen. Jag jobbar fortfarande på andra människors plantager för att tjäna pengar som kan möta familjens dagliga behov. Men den stora skillnaden är att jag idag är en glad och hoppfull förälder.”

​När Robert var väldigt ung dog hans pappa i aids. Efter det har Robert bott med sin mamma Madina och hans yngre bror Joseph i ett hyreshus.
Deras släkt övergav dem efter att de fick reda på att Madina var hiv-positiv. Livet blev väldigt svårt för den lilla utsatta familjen. Att få mat på bordet blev en stor utmaning. Vid det läget var Robert sex år och han gick inte i skolan eftersom de inte kunde betala skolavgifterna. Hans mamma var sjuk och kunde inte arbeta.
Efter tag rekommenderade en socialarbetare Madina att söka stöd hos Barnhjälp Soluppgång. Madina säger att familjens liv förändrades till det bättre när Robert fick en fadder genom Soluppgång. Fadderstödet har gett honom utbildning, mat, medicin, glädje, rådgivning och vänskap.
”Fadderstödet har gjort det möjligt för min son att gå i skolan. Jag hade inget hopp att det skulle kunna hända innan. Han hade fått börja hjälpa mig med att plocka skrot som jag sedan sålde för att få ihop lite pengar för familjens dagliga behov. Personligen har jag börjat sälja träkolsbriketter för att få pengar som jag kan använda för att köpa nödvändigheter till familjen”, säger Madina.
Madina upplevde trygghet när hennes son fick en fadder. Robert kunde börja i skolan och få en utbildning. Det gav hela familjen hopp om framtiden.

Det är nu femton år sedan Berna förlorade sin make. Vid 35 års ålder fann hon sig ensam med sex barn att mätta och betala skolavgifter för. Hon klarade inte alltid att betala för barnens utbildning. Hennes tre döttrar och tre söner gick bara till och från i skolan.
Livet blev svårt eftersom hon inte fick något jobb. Fram tills hon blev änka hade hon och barnen försörjts av makens inkomst.
Berna blev tvungen att göra något för att kunna ge sina barn, särskilt de yngsta, mat i magarna. Hon hyrde en bit mark och började tillverka tegel och träkol. Till en början fick hon ta emot en del glåpord för att hon utförde en mans arbete. Hennes nya grannar undrade varför hon hade valt ett sådant hårt yrke. Faktum var att hon hade gjort ett försök att försörja familjen som frisör, men det hade inte varit alls lika lönsamt. Fattigdomen drev henne till tegelbruket.
– Det kom till en punkt då jag insåg att det inte gick att leva så här, berättar Berna. En morgon vaknade jag upp, fast besluten att göra något åt saken. Jag började då tillverka tegelstenar.
Det är ett tungt och jobbigt arbete att tillverka tegelstenar. Berna kavlade upp ärmarna och byggde sin första tegelugn.

Stolt över sitt tegelbruk
– En typisk arbetsdag gräver jag upp jord från marken, blandar den med vatten tills den är upplöst. Sedan slår jag blandningen tills jag känner att den har rätt fasthet och börjar därpå hälla ned den i tegelstensformen, säger Berna. Jag täcker sedan över stenarna med en polyetenpåse så att de torkar ordentligt innan jag sätter in dem i ugnen. Jag låter dem brinna i ugnen över natten så att de blir tillräckligt hårda och kan användas vid husbyggen.
Berna är stolt över sitt lilla tegelbruk, som försörjer henne och hennes familj. Hon är en ensamstående sexbarnsmamma som på egen hand ser till att möta sina och sina barns basala behov. Tack vare förtjänsten från affärsverksamheten har hon dessutom kunnat köpa en symaskin.
– Andra kvinnor föraktade mig för vad jag jobbade med, de kallade mig man. Många gånger sa de åt mig att sluta mitt jobb och hitta ett som lämpade sig bättre för en kvinna, säger hon. Men jag är glad över att kunna försörja min familj, och jag hoppas att jag kan inspirera andra kvinnor att kliva utanför deras bekvämlighetszon.

Fadderstöd till två av barnen
Två av Bernas barn, Edrine och Keila, har fadderstöd via Barnhjälp Soluppgång och kan gå i skola.
Trots hettan från ugnen och gliringarna från andra kvinnor har Berna lyckats bli en självförsörjande sexbarnsmamma. Hon är en mycket positiv och vetgirig kvinna som gärna delar med sig av sina lärdomar till andra.
– Människor kan fortfarande skratta åt mig, men jag kommer inte att sluta med mitt jobb. Jag har sett vad det hårda arbetet har gjort för mig och mina barn. Dessutom är det viktigt att låta kvinnor få ta de yrken de önskar, säger hon. Jag har renoveringsplaner för vårt hus och jag planerar också för att köpa ett större landområde för att kunna göra fler tegelstenar. Jag drömmer om att ha en stor tegelstensfabrik där det kommer lastbilar och hämtar alla stenar som tillverkas.
Med stöttning från Soluppgångsteamet är det inte omöjligt att den drömmen kan bli verklighet. Berna kommer nu att börja få teoretisk utbildning i företagsekonomi.

Syftet med besöksdagen är att bygga relation till barnen, be med dem och kolla deras skolresultat. Teamet frågar vilka utmaningar de möter i skolan och livet och ser efter om det finns något vi kan göra.
Tidigare brukade teamet dela ut mat och dryck vid skolbesök, men den här gången fick barnen fickpengar så att de kunde köpa bröd till skolfrukosten. Barnen blev mycket glada.

"Nytt hopp när jag kom med i Soluppgång"
– Jag är så glad över att vara en del av Soluppgångsfamiljen, sa Ronald, ett av barnen vi träffade. Jag känner mig älskad. Tidigt i livet gick jag igenom tuffa saker. Jag förlorade båda mina föräldrar och lite senare min bror. Mina släktingar övergav mig och det fick mig att känna att jag inte hade något skäl att leva. Men Gud räddade mig och höll mig vid liv, och när jag kom in i Soluppgång fick jag nytt hopp.