Edith Nabula förlorade sin framtid i samma stund hennes pappa dog i aids. Försörjningen rycktes bort och familjen kastades in i fattigdom. Edith kunde sluta drömma om utbildning och framtida yrken. Men tack vare fadderstöd från Soluppgång fick historien en annan vändning. Nu spirar hoppet igen.

​”Dagen som jag hade drömt om kom när jag den 18 januari 2019 tog min fil kand-examen i utvecklingsstudier vid Makerere University.
Efter att min pappa dog i aids blev det omöjligt för mig att fortsätta gå i skolan. Min mamma försökte dra in pengar genom att sälja grönsaker, men inkomsten var liten. Vi fick ett mål mat om dagen, som bestod av gröt eller majsgröt och grönsaker.
Min pappas död påverkade familjens inkomst, eftersom han var den som försörjde familjen. Så vi levde nu i fattigdom. Förutom att jag inte kunde gå i skolan, hade mamma knappt råd att betala hyran, så vi löpte stor risk att bli hemlösa.
 
Soluppgång stöttar även mamma
Senare fick jag en fadder via Soluppgång. Det gav oss möjlighet att studera på heltid igen, eftersom alla kostnader betalades av organisationen. Soluppgång sponsrade mig från lågstadiet till universitetet. De gav även min mamma stöd genom att betala hyran för vår bostad varje månad.
Jag tackar Gud för att Soluppgång grep in och hjälpte min mamma, som också är hiv-positiv, med sjukvård och stöd på Alive Medical Center. Hon fick rätt behandling, rådgivning, näringsrik mat och mediciner utan att själv behöva betala.
De psykiska problemen orsakade av sjukdom och död gör det svårt för barn att blomstra och utvecklas, men för mig blev det annorlunda. Jag byggde sociala relationer och fick självförtroende att gå vidare. Rådgivningen och vägledningen som min mamma fick under personalens rutinmässiga besök var till stor hjälp för henne.
Under ett sommarlov arbetade jag som frivillig på Alive Medical Center (ett centrum som ger vård till hiv-positiva). Där fick jag praktisk erfarenhet och motivation att betjäna människor med hiv.
Tack så mycket, kära faddrar, för att ni alltid ger oss nytt hopp.”

Paul Muganga har nyligen börjat gymnasiet och ser framtiden an. Han har höga mål och vill plugga vidare på universitet. Men utan Soluppgångsfadder hade detta varit omöjligt för honom. Hans story sammanfattar syftet med Soluppgång.
​
”Mitt namn är Paul Muganga och jag är 19 år. Jag har tre bröder och två systrar. En av mina systrar har gift sig och flyttat hemifrån, medan den andra - tack vare hjälp från Barnhjälp Soluppgång - har kunnat få en universitetsutbildning. Mina tre bröder är fortfarande på högstadiet och har också sponsorer. Vi är en familj utan vuxna och jag är mest tillsammans med mina bröder.
Förra året tog jag examen från årskurs 4 i Secondary School. Jag tog 30 examenspoäng i första avdelningen och jag var näst bäst av alla Soluppgångsstudenterna. Jag var också bästa studenten bland killarna.
När min pappa dog, knackade kriser på vår dörr. Våra föräldrar var skilda, så vi blev ensamma utan föräldrar eller någon annan vuxen. Det blev en tuff tid för en familj bestående av sex barn. Min pappa odlade för vår försörjning och vi var beroende av vår trädgård för att överleva. Som barn hade vi inget sätt vi kunde försörja oss på. Många av våra släktingar hade stora familjer att ansvara för och kunde därför inte hjälpa oss.
I Uganda är det ett vanligt scenario när en familjeförsörjare dör att barnen blir väldigt utsatta. De flesta barn har små möjligheter att överleva på grund av att de saknar det mest grundläggande för sina behov.
Från Primary 4 fram till idag, har jag som ett Soluppgångsbarn fått gå i skolan. Det har lärt mig att skolan kräver överlåtelse, att vara målinriktad och att man måste jobba hårt för att lyckas. Jag har också fått vänner som jag kan ha intressanta och lärorika diskussioner med.
Strax före examensproven i fjol, hade vi ett stort, spännande och roligt party. Jag gillade bäst stil- och modeuppvisningen och den erfarenheten har gett mig mycket speciella minnen.
I slutet av februari började jag på gymnasiet och jag är mycket angelägen om att nå mina mål. Det är att studera till ekonom i framtiden.
Soluppgång har byggt en bro för mig till framgång. Förändringen som jag ser är ett resultat av att jag har en fadder. Hela mitt liv har förändrats och om två år så hoppas jag få börja läsa på universitetet.”

Rahma är en nioårig elev i årskurs fyra. Hon bor med sin farmor som är änka och som tar hand om fem barnbarn. När Rahma vid sex års ålder förlorade sin mamma tog mammans släktingar Rahma till farmodern för att bo där. Rahmas pappa har inte gått att hitta efter att Rahmas föddes.
Innan Rahma kom med i Soluppgång gick hon inte i skolan då hennes farmor är gammal och saknar stadig inkomst. Farmordern har ett fåtal hönor vilka gör att hon har råd att köpa det grundläggande för hemmet.  

Många problem för familjen
Det kan vara problematiskt när familjen är fattig och de föräldralösa tas om hand av gamla far- och morföräldrar. Vanligtvis har mor/farföräldrarna redan svårt att tjäna pengar och överleva själva, eftersom de saknar socialt skyddsnät. Många saknar den färdighet, de verktyg eller pengar som behövs för att kunna tjäna sitt uppehälle. Mängden resurser för varje enskild hushållsmedlem minskar i samma takt som antalet personer i hushållet ökar och som följd blir samtliga medlemmar ännu fattigare. Detta i sin tur leder till minskad åtkomst till utbildning och utveckling. 
I den här typen av situationer fokuserar Soluppgång på att förbättra livskvalitén för barnet i fråga genom att bistå med utbildning.
”Rahma är lovande och självsäker. Hon kan läsa, skriva och skriver bra meningar”, noterar Rahmas klassföreståndare. 

Glad över skolan
”Skolan får mig att blomma. Jag kan prata engelska. Den här terminen gjorde vi en skolutflykt till ett zoo, jag såg giraffer och zebror. Vi hade också roligt under skolkonserten”, berättar Rahma. 
Utbildning ger en grund för att ta till sig nya idéer och kunna anpassa sig till ett förbättrat levnadssätt. Barnen i Soluppgång kommer definitivt få en förändrad framtid genom att ha gått i skola.  
”Det är en glädje och stort privilegium för mig att se mitt barnbarn gå i skola. Jag är säker på att hon kommer få en bra framtid.” säger Rahmas farmor. ”Tack för er kärlek och ert stöd under det här året. På grund av er generositet har de dyrbara små fått nytt hopp.”

Den 9-13 december 2018 ordnade Barnhjälp Soluppgång ett läger för de ungdomar som har faddrar och som går på gymnasiet eller universitetet. Lägrets hölls i Rwobuyenje i Mbarara, i sydvästra Uganda, på en skola som heter Adullam Primary School. Totalt deltog 85 ungdomar på lägret.

Temat för lägret var ”Var förändringen”. Olika aktiviteter anordnades, som föredrag, filmvisningar, gruppsamtal, lek och idrott, lägerbål och så vidare. Målet för lägret var att förmedla andliga värderingar, disciplin och kreativt tänkande för att rusta eleverna för livet.

På lägret deltog också Barnhjälp Soluppgångs partners från Kristet Center Örebro i Sverige, genom pastor Micael Lundin tillsammans med Tommy och Rebecka Hagsten. De höll i samtal och undervisning och erbjöd eleverna rådgivning och vägledning.
”Efter Tommys vittnesbörd fick jag mod att fortsätta framåt”, löd en kommentar från Joshua.

Engagerande läger
Under lägret kände många av ungdomarna ett behov av att ta till sig positiva värderingar. Rebecka gav dem rådet att om man ska kunna förändra andra, måste man först själv bli förvandlad.

De flesta av Soluppgångsbarnen har låg självkänsla, på grund av deras ekonomiskt missgynnade bakgrund. Genom undervisningen fick de nya insikter och ny inspiration till förändring. De fick också lära sig om hur kulturen och olika beteendemönster påverkar oss, och förstod att sociala hinder kan brytas. Genom detta är det möjligt att uppnå mål och drömmar i sitt liv.
I princip deltog samtliga elever i alla organiserade aktiviteter. De delade erfarenheter med varandra, uppträdde, sjöng, lekte och dansade.
”Lägret var engagerande, med massor av skoj”, kommenterade Betty.

Gåva till Soluppgångskontoret
”Jag hade verkligen roligt och lärde mig mycket på lägret”, skrev Irene efteråt. För att visa sin uppskattning överlämnade eleverna en gåva i form av en väggklocka till Soluppgång i Sverige. De bad att den skulle hängas upp på Soluppgångs kontor i Sverige för att visa hur mycket det betyder att få en fadder, eller med deras eget uttryck: ”bli handplockad av Gud.” Ungdomarna hade samlat av sina fickpengar under hösten för att kunna ge denna gåva.

För dig som likt Johan önskar att få ge en gåva som förändrar liv finns alla möjligheter.

Du kan enkelt skicka ett mail till info@soluppgang.se och ange hur många gåvobevis du önskar och i vilka valörer: 50 kr, 100 kr, 250 kr eller 500 kr. Sedan skriver du ditt namn och adress så sänder vi dem till dig med post.

​Betalningen görs sedan enklast via bankgiro 726-5176 eller via Swish på nummer 123 263 82 29.

Det planeras för fullt för Barnhjälp Soluppgångs årliga julfest! Och du som fadder får gärna vara med och ge en gåva till denna högtidsdag! Det är den bästa julklappen du kan ge ditt fadderbarn.

För många barn är julfesten den stora höjdpunkten på året och kanske den enda fest man är med på. Det är en dag med lekar, tävlingar, sång och dans och mycket gott att äta. Vid slutet av dagen får också alla barn med sig en julklapp hem.

Vill du vara med och göra festen möjlig så betalar du in som vanligt till ordinarie bankgironummer eller swisha till 123 263 82 29. Skriv julgåva i meddelandefältet.
​
Julgåvan behöver skickas in senast den 7/12.

Annet Namuli är en av många vårdnadshavare som fått ta emot hjälp genom Barnhjälp Soluppgångs fadderprogram. Så här berättar hon själv:

Jag förlorade min man i hiv 1986. När han dog lämnades jag med våra tre barn. Utöver dem tog jag också hand om min bortgångna systers två barn.

Vi hyrde ett rum i slummen men jag hade inget arbete så efter min mans bortgång tvingades jag försöka hitta ett arbete. Jag fick jobb som städare på en skola och kunde ganska ofta få med mig matrester hem till barnen på kvällen. Efter en månad fick jag min första lön och en del av den använde jag till att starta en liten verksamhet.

På kvällstid arbetade jag nu med att stå längs vägen och sälja rostad majs och av inkomsten kunde jag sedan ordna mat till familjen även på helgen.

Nu kunde jag i princip orda en måltid om dagen till hela familjen och betala hyran, men jag kunde inte ordna så att barnen fick gå i skolan. De var i stället hemma när jag var iväg och arbetade.
​
Det oroade mig mycket att jag inte kunde sörja för deras utbildning och jag var rädd att barnen skulle tappa livsgnistan när de såg hur tufft livet blivit för mig, jag som också saknade utbildning.
Ett år senare förlorade jag min bror, och två barn till kom i min vård. Nu hade jag sju barn att försörja. Lönen från städjobbet hade inte förändrats, och inte heller inkomsterna från majsförsäljningen. Ibland åt vi majsen som egentligen var till för försäljning, för att dryga ut matresterna från skolan så att alla skulle få i sig tillräckligt.

Min säng gick sönder och jag fick börja sova på marken. Barnen och jag delade på två madrasser och tre filtar. Jag skulle ha skickat några av barnen till mina föräldrar, om det inte vore för att de också hade dött. De dödades när gerillasoldater drog fram.

En dag fick jag höra av en vän som var på besök, att det fanns en chans att få fadderstöd genom Barnhjälp Soluppgång. Samma dag gick jag tillsammans med alla barn för att hitta Soluppgångskontoret. Mötet med Sven-Eric Gustafson var uppmuntrande. Jag blev erbjuden fadderstöd till alla barn, och generositeten och vänligheten jag mötte fick mig att börja gråta. Jag kunde knappt tro att det var sant att andra människor var villiga att ge så mycket för mina barns skull.

När mina barn började skolan kunde mina grannar knappt tro sina ögon. De förstod inte hur det var möjligt. Utöver hjälp med skolavgifter fick jag också bidrag till mat, och vid några tillfällen kom personal från Soluppgång och gav kläder till mina barn!

När du väl får hopp, fylls du av glädje och styrka nog att fortsätta framåt: Jag började en liten verksamhet med klädtvättning för att ytterligare dryga ut inkomsterna från städningen och majsrostningen.

Soluppgång har under de senaste femton åren stöttat och mött behoven i mitt hushåll både direkt; gentemot barnen, och indirekt: hopp till familjen som helhet. Resultatet av stödet är att mina barn har både grundskole- och gymnasiekompetens. Tillsammans med min äldsta dotter kunde jag köpa en liten bit mark och bygga ett trerumshus. Jag har en dröm om att kunde starta butiksverksamhet i ett av rummen.

Vi sover bättre, vi äter bättre och vi mår så mycket bättre.

Fyra barn studerar fortfarande, två arbetar och har startat egna familjer, och en är gift utan att i dagsläget ha något arbete.

Jag kan frimodigt säga; Soluppgång hjälpte mig att ta mig igenom en svår tid i livet.
Att vara fadder för ett barn innebär att ta dem i handen och steg för steg röra sig framåt. Jag uppskattar dessa faddrar så mycket, som går tillsammans med de föräldralösa barnen och hjälper dem att tro på en bättre framtid.