Tack älskade Sven-Eric!
 
Barnhjälp Soluppgångs grundare Sven-Eric Gustafsson fick den 29/1 2021 kl.17:50 flytta hem till Herren i följderna av covid -19.
Han somnade in i stillhet tillsammans med familjen, i tacksamhet till Gud.
Vi är många människor som blivit rikligen välsignade genom Sven-Erics tjänst och gärning, inte minst alla de barn i Uganda som fått förvandlade liv genom Barnhjälp Soluppgång.
Våra böner går till familjen, i stor tacksamhet till Gud. 
 
 
Thank you, beloved Sven-Eric!
 
The founder of Sunrise, Sven-Eric Gustafsson, passed on to his heavenly home on 29/1 2021 at 5.50 pm in the aftermath of covid-19.
It was in peace, with gratefulness to God, in the prescense of his family.
We are many people who have been richly blessed through Sven-Eric's life and service, not least all the children in Uganda who have had their lives transformed through Sunrise.
Our condolences and prayers go out to the family, in great gratitude to God.

Soluppgångsbarnet Patience berättar om livet under lockdown i Uganda 

I mars stängdes skolorna för att skydda barnen. Vi fick åka tillbaka hem till våra familjer. Några av mina vänner åkte till sina släktingar på landet. Sedan dess har vi varit hemma och utfört hushållssysslor och småjobb, som att sälja snacks och hämta vatten.  

Regeringen har försökt att distribuera skolmaterial till byarna, publicerat övningar i tidningarna och gjort undervisningsprogram, på tv, för grundskola- och gymnasienivå. Men de har trots sina försök inte lyckats nå alla hem.  

Många samhällsledare över hela landet har misslyckats med att erhålla gratis läsmaterial. Våra föräldrar eller vårdnadshavare har inte haft råd att köpa tidningar med skolövningar eftersom de inte har kunnat arbeta under lockdownen.  

Även under normala omständigheter bor barn, som har fadderstöd genom Soluppgång, i ekonomiskt sårbara byar. Våra vårdnadshavare har inte möjlighet att köpa tidningar, ha tv eller facit till skolmaterialet i vissa fall har skolövningar kunnat delas genom smartphones. Men bara en familj av tio, med barn i Soluppgångs program, har en smartphone. Det visar på hur svårt det är att kunna ta del av resurser och information.  

Det finns en förhoppning om att det snart ska tas beslut om att gradvis öppna skolorna igen. Regeringen är fortfarande bekymrad över vilken beredskapsnivå och möjlighet de olika skolorna har för att kunna följa riktlinjerna från hälsodepartementet och Världshälsoorganisationen, WHO.  

I höst har det planerats för att inspektera hur väl skolorna efterlever riktlinjerna, detta för att kunna öppna dem igen utan att utsätta barnen för fara. Förhoppningsvis kommer, i första hand, sistaårselever på grund- och gymnasienivå kunna fortsätta sin utbildning, och så småningom kan elever från övriga klasser komma tillbaka. 

Förberedandet för kandidatutbildning börjar i september och behovet för att få material som gör att vi kan bibehålla våra kunskaper är stort. Vi saknar tiden i skolan men hoppas att våra lärare kan hjälpa oss genom att organisera skolmaterial och övningar som utmanar vårt lärande.  

Om regeringen inte öppnar skolorna snart kommer vi troligtvis behöva studera samma årskurs i två års tid. Det skulle komma att inverka på vår utbildningstakt. Våra faddrar har betalat avgifterna för första terminen men vi har bara nått halvvägs i studierna. Vi behöver fortsätta be. Vi tackar våra kära faddrar, som står med oss i denna svåra tid genom att förse oss med mat och genom att Soluppgångs kontor har försökt att förse oss med studiematerial.  ​​

Mitt namn är Sebunjo Elijah, jag är 9 år gammal och går i fjärde klass. Jag bor med mina kusiner, min mamma och min mormor Maria. Vår familj består av åtta personer; två vuxna och sex barn. Jag har en lillebror som heter Samuel, han är sex år gammal och går i andra klass. Både han och jag har fadderstöd genom Soluppgång. Min mormor är gammal och svag. Hon har högt blodtryck och ont i lederna. Hon är alltid hemma om dagarna. Det är mamma som försörjer familjen. Hon jobbar som städare på en klinik långt hemifrån. ​

En vanlig dag för mig börjar klockan 7 på morgonen, då jag vaknar och hälsar på mormor. På morgonen diskar och städar jag medan min bror Samuel hämtar vatten. Mormor sköter det mesta av matlagningen. Under vårt senaste skollov har hon lärt oss laga ris och bönor.  

I början av Coronapandemins nedstängning fokuserade jag på att göra ett läxpaket som jag fått från skolan och efter tre veckor var jag färdig. Med hjälp av tidningar, som mina vänner tog med sig från deras hem, försöker jag hålla mig uppdaterad och repetera mina kunskaper. Under nedstängningen har vi haft mycket tid till att leka och göra hushållssysslor.  

Eftersom vi är en stor familj har det varit en utmaning att få tag i mat eftersom mamma inte har jobbat. Livsmedelsbiståndet som regeringen lovade att skicka tog slut innan den nådde vårt område. Under den tiden åt vi gröt och bara på enstaka dagar.  

Vi var så tacksamma att få hjälp med maten genom Soluppgångs medarbetare. Vi fick ris, salt, bönor, socker, majsgröt och matolja. Min mormor dansade och berättade historien om hur våra faddrar skickade mat till oss. Den här gången kunde vi äta oss mätta vilket inte hänt på en lång tid.  

​”Det var en dröm som gick i uppfyllelse”, säger femåriga Justine om när hon fick en fadder via Barnhjälp Soluppgång. Hon och hennes familj dansade av lycka när beskedet kom att Justine skulle få börja i skola.

Nanono Justine (1054) är fem år gammal. I år fick hon en möjlighet få en fadder genom Soluppgång. Justine har tre systrar och en bror. Hon förlorade sin pappa 2018 och bor hos sin mormor tillsammans med sin mamma och sina syskon.

I Uganda börjar barnen i förskola vid tre års ålder, men innan Justine fick en fadder kunde hon inte gå i skolan och studera. Familjen hade inte råd att betala skolavgiften, så när andra barn i området gick till skolan, fick Justine stanna hemma och hjälpa sin mormor med hushållssysslorna.

Justines mormor tar hand om nio personer i sitt hem, tre vuxna och sex barnbarn. Familjen hyr ett omöblerat hus med två rum. Justines mormor och mamma tvättar kläder åt människor i sitt område för att få pengar till hushållets behov. På grund av knappa inkomster har familjen svårt att täcka de grundläggande behoven och dessutom betala för barnens skolgång.

”Kommer att förvandla min familj”
Soluppgång fokuserar på att hitta faddrar för att hjälpa de allra fattigaste, som Justine, och personer som på olika sätt drabbats av HIV. När Justine fick veta att hon skulle få börja skolan i år, var det en dröm som gick i uppfyllelse. Familjen blev överlycklig och dansade av glädje när de fick nyheten. I februari 2020 började hon i skolan tillsammans med andra barn i området. Detta gör att hon får tillgång till utbildning av god kvalitet trots familjens fattiga bakgrund.

”Jag tror att den utbildning som mitt barnbarn får kommer att förvandla min familj. Som hennes mormor är jag glad att Justine har fått en chans att studera, som barn och upp i vuxen ålder. Efter sina studier vet jag att hon kommer att kunna få en anställning och bli sjuksköterska. Det innebär att hon kommer att få bättre möjligheter i livet”, säger hennes mormor.

”Soluppgång en del av lösningen på nationella utmaningar”
Soluppgång sponsrar föräldralösa barn genom att ge stöd till formell utbildning, grundläggande hälsovård och skolkostnader. Programmet ger också psykosocialt, ekonomiskt och andligt stöd för att hjälpa barnen att mogna och utvecklas. Till dags dato har 1060 barn fått stöd från Soluppgång. Många av dessa barn har skaffat sig en yrkesutbildning på olika nivåer. Genom fadderprogrammet har Soluppgång med andra ord gett föräldralösa barn helt nya förutsättningar att kunna nå sina mål i livet.

​Projektsamordnaren säger: ”Möjligheten att studera ger föräldralösa barn möjlighet att skaffa sig grundläggande kunskaper och färdigheter för livet, och därigenom bli en del av lösningen på lokala och nationella utmaningar. Barnen blir med andra ord produktiva och en tillgång i samhället; de kan bidra till en positiv utveckling både i sin egen familj och i samhället i stort.”