Rahma är en nioårig elev i årskurs fyra. Hon bor med sin farmor som är änka och som tar hand om fem barnbarn. När Rahma vid sex års ålder förlorade sin mamma tog mammans släktingar Rahma till farmodern för att bo där. Rahmas pappa har inte gått att hitta efter att Rahmas föddes.
Innan Rahma kom med i Soluppgång gick hon inte i skolan då hennes farmor är gammal och saknar stadig inkomst. Farmordern har ett fåtal hönor vilka gör att hon har råd att köpa det grundläggande för hemmet.  

Många problem för familjen
Det kan vara problematiskt när familjen är fattig och de föräldralösa tas om hand av gamla far- och morföräldrar. Vanligtvis har mor/farföräldrarna redan svårt att tjäna pengar och överleva själva, eftersom de saknar socialt skyddsnät. Många saknar den färdighet, de verktyg eller pengar som behövs för att kunna tjäna sitt uppehälle. Mängden resurser för varje enskild hushållsmedlem minskar i samma takt som antalet personer i hushållet ökar och som följd blir samtliga medlemmar ännu fattigare. Detta i sin tur leder till minskad åtkomst till utbildning och utveckling. 
I den här typen av situationer fokuserar Soluppgång på att förbättra livskvalitén för barnet i fråga genom att bistå med utbildning.
”Rahma är lovande och självsäker. Hon kan läsa, skriva och skriver bra meningar”, noterar Rahmas klassföreståndare. 

Glad över skolan
”Skolan får mig att blomma. Jag kan prata engelska. Den här terminen gjorde vi en skolutflykt till ett zoo, jag såg giraffer och zebror. Vi hade också roligt under skolkonserten”, berättar Rahma. 
Utbildning ger en grund för att ta till sig nya idéer och kunna anpassa sig till ett förbättrat levnadssätt. Barnen i Soluppgång kommer definitivt få en förändrad framtid genom att ha gått i skola.  
”Det är en glädje och stort privilegium för mig att se mitt barnbarn gå i skola. Jag är säker på att hon kommer få en bra framtid.” säger Rahmas farmor. ”Tack för er kärlek och ert stöd under det här året. På grund av er generositet har de dyrbara små fått nytt hopp.”

Den 9-13 december 2018 ordnade Barnhjälp Soluppgång ett läger för de ungdomar som har faddrar och som går på gymnasiet eller universitetet. Lägrets hölls i Rwobuyenje i Mbarara, i sydvästra Uganda, på en skola som heter Adullam Primary School. Totalt deltog 85 ungdomar på lägret.

Temat för lägret var ”Var förändringen”. Olika aktiviteter anordnades, som föredrag, filmvisningar, gruppsamtal, lek och idrott, lägerbål och så vidare. Målet för lägret var att förmedla andliga värderingar, disciplin och kreativt tänkande för att rusta eleverna för livet.

På lägret deltog också Barnhjälp Soluppgångs partners från Kristet Center Örebro i Sverige, genom pastor Micael Lundin tillsammans med Tommy och Rebecka Hagsten. De höll i samtal och undervisning och erbjöd eleverna rådgivning och vägledning.
”Efter Tommys vittnesbörd fick jag mod att fortsätta framåt”, löd en kommentar från Joshua.

Engagerande läger
Under lägret kände många av ungdomarna ett behov av att ta till sig positiva värderingar. Rebecka gav dem rådet att om man ska kunna förändra andra, måste man först själv bli förvandlad.

De flesta av Soluppgångsbarnen har låg självkänsla, på grund av deras ekonomiskt missgynnade bakgrund. Genom undervisningen fick de nya insikter och ny inspiration till förändring. De fick också lära sig om hur kulturen och olika beteendemönster påverkar oss, och förstod att sociala hinder kan brytas. Genom detta är det möjligt att uppnå mål och drömmar i sitt liv.
I princip deltog samtliga elever i alla organiserade aktiviteter. De delade erfarenheter med varandra, uppträdde, sjöng, lekte och dansade.
”Lägret var engagerande, med massor av skoj”, kommenterade Betty.

Gåva till Soluppgångskontoret
”Jag hade verkligen roligt och lärde mig mycket på lägret”, skrev Irene efteråt. För att visa sin uppskattning överlämnade eleverna en gåva i form av en väggklocka till Soluppgång i Sverige. De bad att den skulle hängas upp på Soluppgångs kontor i Sverige för att visa hur mycket det betyder att få en fadder, eller med deras eget uttryck: ”bli handplockad av Gud.” Ungdomarna hade samlat av sina fickpengar under hösten för att kunna ge denna gåva.

För dig som likt Johan önskar att få ge en gåva som förändrar liv finns alla möjligheter.

Du kan enkelt skicka ett mail till info@soluppgang.se och ange hur många gåvobevis du önskar och i vilka valörer: 50 kr, 100 kr, 250 kr eller 500 kr. Sedan skriver du ditt namn och adress så sänder vi dem till dig med post.

​Betalningen görs sedan enklast via bankgiro 726-5176 eller via Swish på nummer 123 263 82 29.

Det planeras för fullt för Barnhjälp Soluppgångs årliga julfest! Och du som fadder får gärna vara med och ge en gåva till denna högtidsdag! Det är den bästa julklappen du kan ge ditt fadderbarn.

För många barn är julfesten den stora höjdpunkten på året och kanske den enda fest man är med på. Det är en dag med lekar, tävlingar, sång och dans och mycket gott att äta. Vid slutet av dagen får också alla barn med sig en julklapp hem.

Vill du vara med och göra festen möjlig så betalar du in som vanligt till ordinarie bankgironummer eller swisha till 123 263 82 29. Skriv julgåva i meddelandefältet.
​
Julgåvan behöver skickas in senast den 7/12.

Annet Namuli är en av många vårdnadshavare som fått ta emot hjälp genom Barnhjälp Soluppgångs fadderprogram. Så här berättar hon själv:

Jag förlorade min man i hiv 1986. När han dog lämnades jag med våra tre barn. Utöver dem tog jag också hand om min bortgångna systers två barn.

Vi hyrde ett rum i slummen men jag hade inget arbete så efter min mans bortgång tvingades jag försöka hitta ett arbete. Jag fick jobb som städare på en skola och kunde ganska ofta få med mig matrester hem till barnen på kvällen. Efter en månad fick jag min första lön och en del av den använde jag till att starta en liten verksamhet.

På kvällstid arbetade jag nu med att stå längs vägen och sälja rostad majs och av inkomsten kunde jag sedan ordna mat till familjen även på helgen.

Nu kunde jag i princip orda en måltid om dagen till hela familjen och betala hyran, men jag kunde inte ordna så att barnen fick gå i skolan. De var i stället hemma när jag var iväg och arbetade.
​
Det oroade mig mycket att jag inte kunde sörja för deras utbildning och jag var rädd att barnen skulle tappa livsgnistan när de såg hur tufft livet blivit för mig, jag som också saknade utbildning.
Ett år senare förlorade jag min bror, och två barn till kom i min vård. Nu hade jag sju barn att försörja. Lönen från städjobbet hade inte förändrats, och inte heller inkomsterna från majsförsäljningen. Ibland åt vi majsen som egentligen var till för försäljning, för att dryga ut matresterna från skolan så att alla skulle få i sig tillräckligt.

Min säng gick sönder och jag fick börja sova på marken. Barnen och jag delade på två madrasser och tre filtar. Jag skulle ha skickat några av barnen till mina föräldrar, om det inte vore för att de också hade dött. De dödades när gerillasoldater drog fram.

En dag fick jag höra av en vän som var på besök, att det fanns en chans att få fadderstöd genom Barnhjälp Soluppgång. Samma dag gick jag tillsammans med alla barn för att hitta Soluppgångskontoret. Mötet med Sven-Eric Gustafson var uppmuntrande. Jag blev erbjuden fadderstöd till alla barn, och generositeten och vänligheten jag mötte fick mig att börja gråta. Jag kunde knappt tro att det var sant att andra människor var villiga att ge så mycket för mina barns skull.

När mina barn började skolan kunde mina grannar knappt tro sina ögon. De förstod inte hur det var möjligt. Utöver hjälp med skolavgifter fick jag också bidrag till mat, och vid några tillfällen kom personal från Soluppgång och gav kläder till mina barn!

När du väl får hopp, fylls du av glädje och styrka nog att fortsätta framåt: Jag började en liten verksamhet med klädtvättning för att ytterligare dryga ut inkomsterna från städningen och majsrostningen.

Soluppgång har under de senaste femton åren stöttat och mött behoven i mitt hushåll både direkt; gentemot barnen, och indirekt: hopp till familjen som helhet. Resultatet av stödet är att mina barn har både grundskole- och gymnasiekompetens. Tillsammans med min äldsta dotter kunde jag köpa en liten bit mark och bygga ett trerumshus. Jag har en dröm om att kunde starta butiksverksamhet i ett av rummen.

Vi sover bättre, vi äter bättre och vi mår så mycket bättre.

Fyra barn studerar fortfarande, två arbetar och har startat egna familjer, och en är gift utan att i dagsläget ha något arbete.

Jag kan frimodigt säga; Soluppgång hjälpte mig att ta mig igenom en svår tid i livet.
Att vara fadder för ett barn innebär att ta dem i handen och steg för steg röra sig framåt. Jag uppskattar dessa faddrar så mycket, som går tillsammans med de föräldralösa barnen och hjälper dem att tro på en bättre framtid.

Paul Muwanguzi, 11 år, förlorade sin pappa som treåring och i samma veva försvann även mamman. Han missade ett par års skolgång – men fick sedan en Soluppgångsfadder. Nu kan han gå i skolan, där han får både mat och utbildning
”Jag får frukost och lunch på skolan och gillar det”, säger Paul.

​Livet har varit hårt mot Paul, som lever tillsammans med sin farmor och sina syskon, en bror och en syster. Farmodern är 70 år gammal och skaffar mat till barnen genom att odla i sin trädgård. Familjen bor på Bussi Island, en ö i Viktoriasjön där de flesta är fiskare eller bönder.
Pauls familj får inkomster genom att odla och sälja kassava, vars rötter är en viktig basföda i Uganda.
”Jag brukar alltid gräva i trädgården på helgerna”, berättar Paul.
På Bussi Island är tillgången på färskvatten en utmaning. Varje morgon går Paul för att hämta vatten i sjön så att farmodern har tillräckligt för att klara dagen.
Efter att sysslorna är gjorda traskar Paul de två kilometerna till skolan.
”Jag gillar att jag får både frukost och lunch på skolan”, säger Paul. ”Det sparar tid på morgonen och gör att jag slipper oroa mig för mat under dagen då jag är på skolan.”
 
”Precis som barnen med två föräldrar”
När Pauls pappa dog år 2010 missade Paul skolan i två års tid, eftersom ingen hade råd att betala avgiften för honom. Av oklar anledning lämnade även hans mamma hemmet vid samma tidpunkt för att aldrig komma tillbaka.
”Jag tror det var för att hon tänkte leta efter jobb inne i Kampala som hon lämnade”, berättar Paul. ”Hon har aldrig hälsat på oss.”
Skolan är ett stort glädjeämne i livet för Paul. Inte bara för att han där får utbildning och mat, utan för att skolgången ger honom självförtroende och självkänsla.
”Det är en trevlig känsla att gå i skolan precis som barnen som har två föräldrar”, säger han. ”Och jag har upptäckt att jag får extra förmåner av att gå i skolan. Jag får nya vänner, som jag leker och pratar med. Det är helt annorlunda mot att vara hemma, som ger en dålig känsla.”
Pauls favoritämne är engelska och han är också medlem i Konst- och hantverksklubben på skolan.
”Jag kan göra bordsdukar, väskor och halsband”, berättar han stolt. ”Snart ska våra föremål ställas ut på skolan, och jag hoppas de ger lite pengar till skolan så att ett nytt staket kan byggas.”
Pauls liv tog en vändning åt det ljusare hållet när Soluppgång klev in med fadderstöd. Han känner nu hopp inför framtiden.
”Jag är tacksam för Soluppgång, eftersom jag får utbildning, mat och mediciner betalda”, säger han.

Alex hade en tuff barndom utan föräldrar i sin närhet. Tack vare stöd från Soluppgång kunde han skaffa sig en utbildning inom jordbruk – och idag jobbar han som utbildare av jordbrukare på Bussi Island.
”Jag är glad över att kunna ge tillbaka till samhället”, säger han. 

​Alex är inte särskilt gammal, men har redan vid 22 års ålder gått en lång väg i livet. Han förlorade sin pappa vid unga år och växte upp med sin mormor som vårdnadshavare. I hushållet fanns totalt nio personer, varav en var Alex mamma. Hon var dock så mentalt sjuk att hon inte kunde ta hand om sin son.
Familjen försörjde sig genom att hyra ut två rum till andra människor. Detta gav den stora och udda familjen 50 dollar i månaden. Men mormodern kämpade mot dålig hälsa, pengar saknades alltid och levnadsvillkoren var tuffa.
Alex har dock klarat sig bra i livet. Tack vare att han fick en Soluppgångsfadder kunde hans högskolestudier fullbordas förra året. Han fick en examen i Jordbruk (djurskötsel och skördehantering). I år började han jobba på Bussi Island med att lära bönderna att bättre ta hand om sina jordbruk.
”Jag är glad över att kunna ge tillbaka till samhället”; säger han. ”Det känns bra att genom mitt arbete kunna ge människor kunskap, som hjälper dem få försörjning.”
 
Stora drömmar
Alex ger tips och rådgivning kring sädesslag, gödsel och bekämpningsmedel och hjälper bönderna att effektivisera produktionen. Han undervisar hela familjer i jordbrukets konst, vilket är värdefullt även för barnen att lära sig.
Alex har höga målsättningar. Han vill bygga upp en bondgård där forskning och produktutveckling är i fokus.
”Min dröm är att skapa ett jordbruk som producerar kvalitetsprodukter till låga priser”, säger han.
 
Mer än 150 fadderbarn på Bussi
Bussi Island är kända trakter för Barnhjälp Soluppgång. Här har mer än 150 barn fått fadderstöd sedan 2005.
”Det är stort för mig att få jobba nära så många Soluppgångsbarn”, säger Alex. ”Det blir ett sätt för mig att säga tack till mina faddrar.”