Kommer ni ihåg Precious, som vi berättade om för en tid sedan? Hon hade fått ett par nya glasögon av sin fadder. Nu har vi anledning att berätta om henne igen. Hon är en riktig inspirationskälla.
Precious, 14 år gammal, blev föräldralös i ung ålder, redan som tioåring blev hon och hennes fyra syskon föräldralösa. 
Det blev oerhört svårt för hennes äldre syster att möta sina och syskonens utbildningsbehov. När Precious väl kom in i Soluppgång hade hon slutat skolan på grund av att de inte kunde betala avgifterna. Då såg Precious framtid inte ljus ut.
”Min äldre syster kunde inte få ihop tillräckligt med pengar för att stödja oss i skolan samt ta hand om våra familjebehov. Så jag hoppade av skolan i fjärde klass”, berättar Precious.
Men sedan fick hon en fadder via Soluppgång.
Precious är en engagerad och fokuserad elev som har utmärkt sig akademiskt. Hon var bland de bästa eleverna i sin skola och den bästa bland alla Soluppgångsbarn som skrev sina examensprov för grundskolan förra året. Hon fick sammanlagt åtta poäng, vilket är ett toppbetyg och som innebär att hon kommer att kunna vidare till motsvarande gymnasienivå.
”Omständigheterna hemma har inte berövat mig kraften att utmärka mig, utan istället har de pushat mig att fokusera på mina studier så att jag kan uppfylla min dröm att bli advokat efter skolan. Mitt förflutna kommer aldrig att definiera min framtid, och jag vill säga tack till min fadder och till Soluppgång för att ni tände ett ljus för mig”, säger Precious.

Bakom varje föräldralöst barn finns en hjärtskärande historia. Soluppgången ger hopp åt dessa barn genom fadderskap. Här är berättelsen om Elizabeth, som aldrig kommer att glömma när hon fick träffa sin fadder.
Elizabeth, 7 år gammal, bor på Bussi Island ute på Lake Victoria. Ön är underutvecklad, ett u-landsområde i ett u-land, och utbildning prioriteras inte för familjerna som bor där. Det vanliga sättet att klara sig på ön är antingen genom jordbruk eller fiske, och möjligheterna att starta en affärsverksamhet är inte särskilt ljusa.
Både Elizabeths föräldrar gick bort när hon var mycket ung, vilket lämnade henne och hennes syskon hemlösa. Eftersom deras föräldrar migrerade till Bussi Island för arbete från västra Uganda är ingen nära släkting känd.
Efter Elizabeths föräldrars död välkomnade en välgörare i samhället, en pastor, dem till sitt hem. Hon erbjöd skydd åt Elizabeth och hennes syskon, men kunde inte sörja för hennes utbildningsbehov, så Elizabeth och hennes syskon var inte i skolan på grund av brist på pengar.
År 2022 kom Elizabeth med i Barnhjälp Soluppgång och återvände till skolan. Att gå i skolan var en dröm som gick i uppfyllelse för henne. Hon är glad att vara i skolan och är alltid bland de bästa eleverna i sin klass. För närvarande går hon i årskurs 2, och hennes bästa ämne är läsning. Elizabeth vill bli läkare efter skolan.
En av de bästa dagarna i unga Elizabeths liv var när hon kunde träffa sina faddrar förra augusti.
”Jag är alltid glad när jag skriver till mina faddrar. Inuti mig vet jag att de älskar mig mycket, och jag älskar dem också mycket. Att träffa mina faddrar gjorde mig mycket stolt. De besökte mig i skolan och också mitt hem, de höll om mig som en bebis. Jag kände mig älskad, och jag vet att de är mina vänner. De är mycket trevliga och snälla”, säger Elizabeth.
För Elizabeths faddrar, Kjell och Elisabeth Kidbjörk från Örebro, blev mötet minst lika minnesvärt.
”Elizabeth är en bedårande tjej som öste kärlek över oss och smälte våra hjärtan totalt. Det var så gott att få krama om henne, se hur hon bor och lever och se hennes glädje över att få gå i skolan. Vi är så tacksamma för att vi fick träffa henne och vi känner oss så stolta över henne. Man tänker på henne ofta", säger Elisabeth Kidbjörk.
Kjell och Elisabeth kommer aldrig att glömma mötet med Uganda och människorna där.
"Att bara komma till Uganda, få se landet och träffa folket var helt överväldigande i sig. Sedan mötet med våra nuvarande fadderbarn och ett tidigare barn gjorde oss helt förkrossade. Få uppleva deras tacksamhet och deras strävan att göra allt för att få en utbildning och ett gott liv, trots den fattigdom de ständigt slåss mot ruskade om oss (rejält, på ett positivt sätt)", säger Kjell Kidbjörk.

Elizabeth om mötet med sin fadder.

Det fanns inte en chans att Precious skulle kunna skaffa glasögon för att få hjälp med sina ögonproblem. Hon är föräldralös, bor med sina syskon och saknar inkomst. Men Barnhjälp Soluppgång gick in och köpte glasögon till henne, tack vare faddergåvor.
Precious är 13 år gammal och föräldralös. Hennes pappa dog när hon var mycket ung och hennes mamma dog 2019. Barnhjälp Soluppgång kom för en tid sedan i kontakt med den syskonledda familjen och tog in Precious och hennes syster i fadderprogrammet. 
Nu ser Precious fram emot sina sista examensprov i grundskolan.
Men tidigare i år började hon besväras av jobbiga ögonproblem. En läkare ordinerade glasögon, men med tanke på familje­situationen och inkomstläget var det en omöjlighet för henne att ha råd att köpa dem.
Då klev Barnhjälp Soluppgång in och betalade hennes glasögon, tack vare stöd från faddrar i Sverige. 
”Jag är så tacksam att jag kan se bra igen och därmed kan fortsätta min skolgång”, säger Precious.

En viktig del av Barnhjälp Soluppgångs arbete är olika ”hjälp till självhjälps”-projekt, däribland mikrolån till småföretagare. Här är berättelsen om Hanifa, som är en av deltagarna i ett sådant projekt.
Hanifa är 53 år gammal och farmor till tre barn, däribland Jonathan och Samson som har fadderstöd via Barnhjälp Soluppgång. Innan hennes barnbarn kom med Soluppgångsprogrammet hade Hanifa inte råd att ge dem två måltider om dagen. Hon hade alltid svårt att möta familjens grundläggande behov. Inget av hennes barnbarn gick i skolan.
Men med stödet från Soluppgångsfaddrar förändrades familjens förutsättningar dramatiskt.
Mot slutet av förra året fick Hanifa och flera andra vårdnadshavare ett mikrolån som stöttning till hennes lilla företag.
– Hanifa var ivrig att lära sig och arbetade hårt för sin familj, särskilt för att ge sina barnbarn en bättre framtid, säger Agatha Nakabugo, som jobbar med hjälp till självhjälpsprojekt.
Hanifa fick utbildning i att hantera sin egen inkomstgenererande verksamhet (IGA) och lärde sig vikten av att spara sina intjänade medel. Därefter fick hon ett bidrag på motsvarande omkring 1000 kronor från Soluppgång för att stärka sitt företag.
– Genom det ekonomiska stödet från Soluppgång kunde jag investera i min kolaffär, så att den blev ännu mer lönsam. Genom utbildningen lärde mig att spara en del av mina intäkter i banken för att så småningom uppfylla min dröm om att köpa en bit mark. Mina andra barnbarn som inte är med i Soluppgång kan nu gå i skolan. Jag är glad att vi nu har två måltider om dagen, säger en brett leende Hanifa.
Hanifas lilla företag har expanderat. Hon distribuerar nu femton påsar kol varje vecka, till skillnad från tidigare då hon bara kunde lagerhålla en säck i taget.

När Josephs far dog försvann den enda försörjaren för en familj på fem. Hans mor Resty tog på sig ansvaret genom att utföra tillfälliga arbeten på männi­skors plantager för att skaffa mat åt familjen.
En bra dag tjänade Resty nästan en dollar.
Resty hade svårt att tillgodose de grundläggande behoven för sina fyra barn. Ofta missade hon att betala hyra, på grund av pengabrist. Tack och lov fick hon bo i ett halvfärdigt hus mot att hon tog hand om det under en tid. Det gav lite lugn och ro.
Att betala skolavgifterna för barnen var också en stor utmaning för Resty. Trots lättnaden i boendekostnaden missade hon många inbetalningar av skolavgifterna, för det fattades helt enkelt pengar.
Joseph och hans syskon gick endast sporadiskt i skolan. 
När läget var som mest desperat tipsade en väninna Resty om Barnhjälp Soluppgång. Hon la fram sin sak för vårt team, och Joseph fick en fadder.
Det blev en tydlig vändpunkt. Den unga pojken skrevs in på bra skolor, där han utmärkte sig som en av de bästa eleverna på alla nivåer. Efter avslutad skolgång fick Joseph ett stipendium för att studera på universitet, där han gick i tre år och tog en kandidatexamen. Därefter öppnade en möjlighet upp sig så han fick studera folkhälsa i Kina. Alldeles nyligen har han avslutat en doktorsexamen i Hongkong. Han doktorerade i ett ämne som rörde smittsamma sjukdomar.
Förra månaden fick Joseph en treårig tjänst som forskare i USA.

För fem år sedan fick Trivis Mutendwa fadderstöd via Barnhjälp Soluppgång. Då hade hans familj under en längre tid kämpat förtvivlat för sin överlevnad efter Trivis fars bortgång. Trivis hade slutat gå i skolan efter årskurs 5.
Hans far gick bort år 2005 när Trivis bara var tre år gammal, vilket tvingade hans mamma att flytta in i  en väldigt enkel enrumsbostad. Hon hade knappt någon form av arbete eller inkomst. Utan någonstans att vända sig, började Trivis mamma sälja grönsaker på gatan för att möta familjens mest akuta behov som mat och vatten. Det var inte sällan de somnade hungriga.
Trivis mamma försökte på alla möjliga sätt att tillgodose familjens grundläggande behov, men kunde inte ha råd att skicka sina barn till skolan. Trivis längtade efter att gå i skolan, men det fanns ingen möjlighet. 
En ledande person i byn de bodde i hänvisade Trivis mamma till Barnhjälp Soluppgång för att söka fadderstöd för Trivis och hans bror. En möjlighet hon betraktar som ett bönesvar. 
– Den dagen gav mycket hopp, glädje och en ljus framtid för mina barn, berättar hon.
I år började Trivis andra året på sin gymnasieutbildning. Och det går bra för honom. Han drömmer om att bli ingenjör.
– I skolan kan jag hålla jämna steg med andra barn från välbärgade bakgrunder. Jag har kunnat skaffa mig färdigheter genom Soluppgångs olika stödprogram. Nu vet jag att jag inom kort kommer att kunna bli en kvalificerad ingenjör, säger Trivis med ett leende.
Under lovperioder tillverkar Trivis kolspisar som han säljer för att tjäna pengar till fickpengar och transport tillbaka till skolan. Trots de stora ekonomiska och sociala utmaningarna är han positiv inför framtiden.
– Jag vill tacka Soluppgång för att de har gett mig möjlighet att studera, utan stöd från en fadder hade min mamma inte haft råd att skicka mig till skolan, avslutar Trivis.